Vad får hundägare på landet att tro att det är okej att deras (ofta stora, ofta svarta) hundar springer lösa i tid och otid? Vi kan inte gå på promenad utan att behöva vara rädda för påhopp. Närmaste grannarna har minst två mindre trevliga varianter. En pitbulliknande aningen mindre tik och en stor rottweiler. Den lilla drar sig inte för något och den är vi alla rädda för. I nästa hus finns en gatukorsning som oftast nöjer sig med att skälla. Längst ner på en väg däremellan bor en stor vit hund. Den är alltid lös när man möter dem på promenad men har hittills bara hälsat glatt. För mig är även det ett problem eftersom jag är allergisk mot saliven och får stora utslag av en vänskaplig puss på handen. Susans numer åldriga Dusty, en border collie som älskar att valla, jagar både bilar och människor. Olle blev biten i hälen av henne när han ringde på dörren för att leverera pandasaker i vintras. Husse trodde inte att hon orkade bry sig längre, men så är icke fallet. Ja. Det var våra fyra närmaste grannar och delar av deras husdjur. Nästa gång vi går på pokémonpromenad för att kläcka ägg tar jag en käpp eller gåstav med mig. Morr.