Den största hästfluga jag någonsin skådat flög nyss in i uterummet och satte sig snällt på ett glasparti. Jag beväpnade mig med den gröna flugsmällaren och ett visst mått mod. Men innan jag hann fram bestämde den sig för att attackera mig. Som ett gammalt trött stridsplan kom den farande mot mig med brummande motorer. Skärdelarna fullt synliga och redo för mitt kött. Det är nu agnarna skiljs från vetet. Det är nu hjältarna avslöjar sig. Det är nu jag höjer flugsmällaren…

Och får panik.
Hjärtat rusar och försöker slå sig ur bröstkorgen.
Skriket ger mig tinnitus.
Dansen jag utför är allt annat än elegant.

Det blir tyst.
Flugan är ute.
Kvar står en icke-hjältinna med klappande hjärta, ringande öron, svettiga handflator, en grön flugsmällare och rädslan.

Den finns där ute.
Flugan från helvetet.
Och den kan när som helst hitta mig igen.