Tjugo grader ljummet och mulet. Härligt!

Ville och jag har varit på vårdcentralen och sedan har vi handlat mat. Svalöv låg öde. ICA var dött. Ingen kan hävda att byn är en turistfälla i alla fall.

Natten bjöd på ett överraskande migränanfall. Det kortaste hittills i mitt liv. När Ville somnade ifrån boken vid halv tolv mådde jag okej. Övertrött möjligen. Fem minuter senare låg jag helt orörlig i sängen oförmögen att rikta uppmärksamhet mot något annat än smärtan i huvudet. Så snart jag kunde släpade jag mig ner för trappan (mindre risk för explosion än att kalla på Sten) och tog två Diklofenak och baddade pannan med kallvatten. Tillbaka i sängen. Helt stilla nu. Helst inte svälja. Måste andas. Och så kom illamåendet. Upp igen. Halvt krypandes till toaletten. Där blev jag hängandes en lång stund innan kroppen klarade att kräkas. Vatten. Ett par Bamyl. Sängen. Mindre än en timme efter att anfallet började kunde jag somna och på morgonen var jag migränfri.