Det är tyst. Det är stilla. Det är lugnt och rofyllt. Det enda jag hör är datorfläkten och syrsorna som spelar som galna violinister i hallen. Sten har blivit 48 och jag är fortfarande lika kär. Önskar att jag kunde ge honom några dygn (eller i alla fall några timmar…) med sex, god mat, vin och en smula sömn. Men det får vänta. Tills dess har vi firat med scones, en runda på Emmaus där Olle fyndade en sittpuff, fika från Fenix i uterummet, inkokt lax och finaste sällskapet.

Vi älskar dig, Sten.