Det trodde jag inte för ett par år sedan, att min lata kropp skulle tycka att det var jobbigt att INTE få röra på sig. Men så är det. Den här halvhjärtade förkylningen är tillräckligt besvärlig för att jag ska behöva ta det lugnt. Visst. En promenad skulle jag säkert orka men det tokregnar så jag står över. I stället sitter jag här med kliande ben och en gräslig snartärsemesternslutångest som en snara runt halsen. Roligare kvällar har jag haft.