Femkamp i tvärgrupper. Oömma kläder och skor.

Läs det igen.

Femkamp i tvärgrupper. Oömma kläder och skor.

Så oskyldigt det ser ut. Men så mycket oro det kan skapa. Mitt när jag sitter och känner mig lite frisk efter en lång, lycklig ledighet tränger de sig in under huden. De till synes så oskyldiga orden. Precis när jag känner mig stark och stolt som jobbat två dagar OCH simmat en kilometer. Så ska det till en jävla femkamp i oömma kläder.

Efter mycken oro och långa funderingar i ämnet femkamp i oömma kläder har jag kommit fram till följande:

• Femkampar gör jag med min man på Gröna Lund och eventuellt med min familj på Liseberg. I precis så ömma kläder jag vill.
• Bara att köra till skolan, parkera och stiga ur bilen kommer att vara en utmaning.
• Att hälsa på alla kollegor, kända och okända är en fullt lagom dos social kontakt för en förmiddag. 
• Alternativet – att jobba på expeditionen i skön ensamhet lockar men jag är en kämpe. Jag ger inte upp. Så jag kör dit. Och hälsar.
• Vad självaste femkamperiet anbelangar så hänvisar jag till mitt osynliga funktionshinder.  

Så får det bli.