Klumpen i magen är tillbaka. Oron som tar  över mig. Och sedan sorgen, den trötta ilskan, uppgivenheten, modersinstinkten.

Klockan är sju. Kalle ska väckas. En process på mellan fem och tio minuter. Ju längre tid det tar desto större chans att han går till skolan.

I dag gick det för fort. Trots att det var första morgonen med så tidig väckning så  var han uppe efter några få minuter.

Där. Kom klumpen tillbaka efter ett helt sommarlov i slummer.

Och mycket riktigt.

Migränhelvetet har även det vaknat.

Älskat barn sover igen.

Ledsen mamma sjukanmäler. Lägger sig igen. Ber till gud. Orkar inte ta i det själv.