Jag tappar humöret på barnen igen och igen. Känslan av att vara slav i sitt eget hus återkommer igen och igen. Trots att jag vet att det inte hjälper blir jag högljudd och ilsken som det berömda biet. Frustrationen måste ut om jag inte ska fastna i en panikattack. Jag jag gapar runt en stund. Lämnar en stund. Ber om ursäkt för mitt uppförande. Hittar ny disk som förväntas gå själv in i diskmaskinen. Gapar lite till… Ja. Så kan det vara i ett hus med en hetsig mamma och tre killar i olika stadier av pubertet. Bråk