Och man har bipolär sjukdom med lätt för att hamna i hypomani. Då har man två val. Eller, vad vet jag om alla andra bippar. JAG har två val i det läget. Antingen skuttar jag glatt vidare i tillvaron. Fortsätter städa/planera/virra omkring/starta projekt/tänka tusen tankar på en gång. För att gå upp ännu mer i varv. För att bli som en duracellkanin på koffein. Spruta idéer/dansa genom livet/stråla och kvittra. Och sedan rasa. Rakt ner. Djupt. Utan skyddsnät. Eller så lägger jag mig på soffan ändå. Tvingar mig att andas lugnt om så bara vart tionde andetag. Försöker fokusera på ljudboken. Eller åtminstone uppläsarens röst. Sätter klockan på en halvtimme och hoppas ha lugnat ner mig en smula när den ringer. I dag valde jag det senare alternativet. Lite lugnare är jag. Lite lugnare men mycket deppigare.

HATA BIPOLÄR SJUKDOM