Vi möttes av två stora famnar när vi kom hem. Kalle fick en utlovad kram tills han kippade efter andan. Älskade unge. Snabbt hjälptes vi åt att packa upp allt och innan jag hann lyssna tio minuter på ljudboken sov jag sött i uterumssoffan. Förkylningen som satte stopp för simning i fredags har vaknat till liv efter vad som kaaaan ha varit lite väl långa bad i sundet… Den fick mig till en tupplur och tuppluren var skön så jag ska inte gnälla för mycket. Nu blir det en kopp hett te och syndig brödbit. Har man helgsemester så har man – även om man kommit hem. Tjo!