Så har jag då träffat den tredje i den till synes aldrig sinande raden av hyrläkare. En trevlig äldre kvinna som säkert kan sina saker men hon vet ju inte ett enda skit om mig. Så när hon säger att det vore bra för mig att jobba mer kan jag riktigt se hur bra det skulle se ut i hennes statistik. Jag kan däremot inte se vad hon grundar uttalandet på. Alla som träffat mig vet väl att jag kan se nästan hur redig ut som helst och samtidigt må som trampade vindruvor. Alla som någonsin suttit framför läkare nummer fem och försökt beskriva sitt psykiska mående och sjukdomshistoria på tjugo minuter vet hur jävligt det är.

Nåväl. Jag tror att jag gick därifrån med fortsatt sjukskrivning men jag vågar inte vara säker förrän jag får mitt läkarintyg. Och det tog tre veckor förra gången…

Hon ändrade inget (!) i min medicinering och hade godheten att skriva ut stora burkar i stället för de eviga blisterpaketen.

Så. All in all. Ett bra besök som tog hårt på krafterna. Hårdare än nödvändigt. Det som känns värst är att än en gång ha behövt blotta mig för en främling. Igen och igen och igen.