Jag tog mig till sist ur sängen helt. Nu vimsar jag mest omkring. Ångesten över att Kalle är hemma även i dag står som en hotande kräkning i kroppen trots att jag försöker tänka att i dag är bara en dag. En dag i taget. Så jag satte mig vid en målarbok, fortsatt lyssnande på ljudboken där de jagar både zombier, vampyrer och utomjordingar. Färglade några löv. Började svettas. Tog en kort, kall dusch. Fixade kaffe. Satte mig igen. Glömde kaffet. Reste mig oroligt. Kom ihåg kaffet. Kollade jobbmejlen. Glömde kaffet. Skriver ett inlägg i bloggen. Kanske ska jag nu dricka ljummet kaffe. Kanske fortsätter jag irra omkring.