Jag gick och lade mig igen. Lyssnade på bok i tjugo minuter medan tårarna sinade, sov i tjugofem. Gick ner. Satte mig vid köksbordet. Stirrade rakt framför mig. Reste mig upp. Kunde inte flytta fötterna framåt. Bad om en kram. Fick en kram. Grät så det skvalade i min älskades famn. Trygg. ”Jag vill bara vara lite glad.” Lämnade famnen, snöt mig. Gick mot uterummet, kom bara till vardagsrummet. Säckade ihop på mattan. Nya tårar. Nytt stirrande. Efter en stund ny kram av älskad man. Nytt snörvlande.

Nu sitter jag med huvudvärk och en stor kopp cappuccino med kanel. Dagens planer är bortglömda. Nu ska jag bara vara.