En halvtimme med spikmattan under ländrygg och rumpa, en halvtimme i det här läget. Ljudboken på.

Mitt i allt messade Kalle att han fått fågelskit på tröjan. Gömt sig på toan. Ett snabbt skratt och en avtorkning för oss. En kris för honom. Så hjältepappan lät mig ligga kvar på spikmattan medan han körde fram och tillbaka med en ren tröja. Kärlek till dem båda.

Nu måste jag tömma blåsan. Nästa spolning blir med morgonens diskvatten. Primitivt liv ftw. Eller nåt…