Månen hänger gul över åkrarna. Jag mår skit. Ledsen, ledsen, ledsen och trött. Kraschad i skuggan av molnen. Fast det var väntat är det smärtsamt och tungt. Sorgen över att inte kunna leva mitt alldeles egna liv fullt ut rispar som ett törne över bröstet.

Nu håller jag natt. Och hoppas på morgondagen.