Som jag kämpade för att få med Kalle till habiliteringen! Men det var ändå inget emot den kraft det tog av oss båda att knuffa honom till skolan efter. En timme var han i skolan innan jag behövde hämta pga att huvudvärken blivit sämre. Vi är båda förkylda så jag ser ingen anledning att inte tro honom. Körde till skolan och blev uppkallad av assistenten för att prata om Kalles frånvaro. ”Något nytt måste till”. Assistent, mentor, Kalle och jag. Plötsligt. Utan förvarning. I ett litet samtalsrum. För att älta varför Kalle inte går i skolan och vad de kan göra för att hjälpa till. Men nu med en allvarligare ton än innan. Skolan är på vippen att kicka ut honom eftersom det är tveksamt om de kan ta in skolpeng för honom. Kalle gör sitt bästa för att ta in allt som sägs. Jag gör mitt bästa för att inte bryta ihop.

Lämnar Kalle hemma trots protester från skolan. Lägger mig att vila i en halvtimme och slänger i mig lunch. Vill bara gå upp i rök.

Kör tillbaka till Svalöv för utvecklingssamtal med Ville. En fin stund som blev bättre än en orolig Ville trott innan. Många kloka tankar från min minsting. Men jag vill fortfarande gå upp i rök.

Vi veckohandlar (nja…helghandlar plus basvaror snarare) och kör hem. Till städning och disk. Och mer städning och matlagning. Och jag vill fortfarande gå upp i rök.