Krampen i mellangärdet. Illamåendet. Tårarna som rensar samtidigt som de proppar igen. Jag snyter mig och går vidare. Två sekunder senare börjar allt om. Jag tar av mig glasögonen och ger efter. I dag är jag ledsen.

Tur att dagens möte inte är förrän klockan två. Mindre tur att jag måste avbryta för att hämta Kalle för att han ska få spruta. Nya tårar över att han är hemma.