På jobbet brukar det vara lättare med telefonerandet. Det ingår ju i arbetsuppgifterna. Men i dag är det tufft. Jag jobbar hemifrån eftersom ångesten river under huden och har ett par samtal att genomföra. Samtal ett var med växel och vidarekoppling till hemsk musik. Hittade av en slump under tiden jag väntade ett direktnummer till personen jag sökte. Ringde och hon svarade. Hon svarade trots att hon satt i möte. Skulle ringa mig efter ca 25 minuter. Det har nu gått två timmar och 25 minuter. Två timmar då jag haft svårt att fokusera på något alls. Trots att jag inte måste prata med henne förrän i eftermiddag. Trots att det är lunchtid. För jag inser ju att jag kommer att bli tvungen att ringa henne igen. Och DET känns totalt omöjligt.

Vidare kommer en container hit i eftermiddag. Den ska placeras där vi vill ha den och jag kommer eventuellt inte att vara hemma eftersom jag ska hämta Kalle. Både Olle och Ville är hemma och kan visa var den ska stå. Men. Jag kan panika över detta ändå.

Mysig dag. Nej.