Jubla mitt hjärta

Där står han. Mitt livs kärlek. (Ja. En av dem.) Ensam i blåsten. Två vaktande bilar med blinkande ljus. (Ja. De vaktar vägen som ääääntligen får ny beläggning.) Så liten. Så stor. På väg till skolan för att visa att han fortfarande vill även om han inte riktigt kan. Där står han. Och smälter mitt hjärta. Det är drygt tolv år sedan jag lämnade honom på samma plats första gången. Då var han fem år. Så liten. Så stor.

Lämna en kommentar