Men jag kom hem till Olles hjälpsamhet, nyvaken Kalle och Villes kramiga famn. Barnen (mest Olle) packade upp maten (tack!) och Sten ringde. Jag orkade en stund vid datorn innan det blev fosterställning. Men i soffan med filt på i stället för golvet. Nu är jag inte lika akut ledsen. Dagens jobb är avklarat, lunch är intagen och jag tänker mig en kopp kaffe så snart jag orkar resa mig. I kväll väntar Kalles födelsedagsutflykt. Det blir kebab på haket och film på bästa biografen. En. Dag. I. Taget. Och livet rullar på.