I dag har jag gjort allt jag kan för att må så bra som möjligt. Jag sov lagom länge i natt, åt en bra frukost och stressade inte. Jag har simmat mina 50 längder, duschat länge och väl, tagit det lugnt i omklädningsrummet. Knappt två timmar på expeditionen, resten av jobbet här hemma. Jag har sovit middag och ätit en god lunch. Eftermiddagen har jag ägnat åt att titta på TV. Jag har vikt kläder och kramat barn.

Trots att jag gjort allt rätt så mår jag inte alls bra. Ångesten river och kryper längs armar och ben. Illamåendet sitter högt upp och jag ser lite dimmigt. Svårigheten att fokusera finns på alla plan. Händerna darrar i kapp med underläppen och jag vill bara gömma mig.

Hösten är vacker, sval och ljuvlig. Men det här måendet kunde den väl lämna därhän?