Fråga mig inte hur det går till för det vet jag nog inte

Oron. Den förbannade rastlösheten. Dricker en kopp kaffe om dagen men inser att även den får plockas undan om det ska bli ordning på mig. Det här tillståndet. Sådana här skov. Är inte att leka med. Och de är fullständigt vidriga. När hypomanins alla dåliga sidor lurar i skuggorna mellan de dystra tankarna. Det sämsta av två världar.

Nu ska jag köra till jobbet och hålla styrelsemöte. I morgon blir det besök på två arbetsplatser. Men just så.

Lämna en kommentar