I dag är det mörkt. Inuti. Vem ska ta hand om mig? Jag orkar inte mer nu. Kampen är för svår. Jag löser inte knutarna. Nu behöver jag hjälp att dra i trådarna. Att sortera och reda ut. Men psykiatrin har lämnat mig i kylan. Habiliteringen räcker inte till. Senast jag hade en samtalstid var den 16 februari. Mycket har hänt sedan dess. Eller. Inget har hänt, problemen har vuxit.

Nu ska jag slääääpa mig till simhallen. Måste hitta en trådände. Måste andas i takt med kroppen.