I dag blev den så sorgligt tydlig för mig, kopplingen mellan stress och ångest. Eftersom jag blev lite sen i förmiddags så blev jag stressad. Och sedan dess har ångesten inte släppt taget om mig. Jag har promenerat i solen, jag har simmat och jag har monterat studsmatta med Sten och Kalle. Jag har vilat på soffan och jag har vilat framför Maria Wern. Men jag är fortfarande stressad och ångesten har mig i sitt tvångsgrepp. Förbannat är vad det är. Tiden tickar iväg och snart är det rehab-möte. Då ska jag försöka komma ihåg den här söndagen. Ofta tror jag att jag klarar mer än vad jag sedan gör. Till och med jag själv går på bilden av den starka kvinnan som fixar det mesta. Håhåjaja.