Inte i närheten så skönt som hemma på landet. Men väl utomhus.

Jag glömde bort att jag skulle handla ett par saker innan Ville skulle hämtas. Så jag blev sen. Och stressad. Och med stressen kom ångesten. Nu sitter jag i bilen efter en promenad. Det enda jag vill är att kura ihop mig i fosterställning, gunga fram och tillbaka och utstöta konstiga ljud. Men jag biter ihop. Som så många gånger förr. Snart simning. Men det kan jag inte tänka på för då rymmer jag.