Det är musiken som fångar in mig. Som tvingar mig att lyssna på orden. Det är orden som brinner. Orden som talar delar av min sanning. Det är i orden jag befinner mig. Det är i rösten jag vill vara. Det är rösten som spelar på mina slumrande strängar. Det är hans röst som väcker min längtan. En längtan efter det jag redan är. Det jag redan har.

Den är vacker, den där längtan efter det jag redan har. Det jag har kan jag nå. Min längtan behöver inte vara förgäves. Och den är lika sann som verkligheten.

När jag tillåter mig att förlora mig i musiken, orden, rösten, vill jag ta min Man i handen. Dansa i hans ljus. Leda honom, låta honom leda mig och bli den jag är.