Vacker är den, söndagen, men så fridfull vet jag inte om jag tycker att den är. Jag tänkte mig en promenad i solen medan jag väntar på Ville men jag orkar inte. Solen är för krävande. Den vill glädje och lust. Och jag har varken det ena eller andra.

Så nu sitter jag i simhallen. I ett soffhörn. Kaffet är urdrucket och snart är det min tur att simma. Timmen har varit kortare än vanligt eftersom jag var klok nog att ringa min fine pappa. Kärlek.

När vi kommer hem ska vi sno ihop en tårta till pappan i huset innan jag kör till Höör för att hämta Olle.

Inte en fridfull söndag, men fin ändå.