I dag har jag fått känna glädje utan att vara orolig för hypomani. Och det, mina vänner, är en helt fantastisk känsla. En känsla att ta vara på, ögonblick för ögonblick. Det är inte alltför ofta jag får känna så. När jag är riktigt glad finns nästan alltid en underton av hotande hypomani med i bilden. Naturligtvis är inte glädje i sig ett varningstecken, men med glädjen följer ofta energi och i mitt fall ett mått av vildhet, omåttlighet, gränslöshet. Och det är det som kan bli farligt. I dag finns ingen fara. Jag är genuint glad. Och det. Är. Fantastiskt.