Jaha. Är det så det är? Okej.

Jag hatar migränjävlahelvetet som inte släpper helt utan lurar och smyger för att attackera i lönndom. Jag är pisstrött på soljävulen som inte lämnar mig ifred. Det drar i mina vader av längtan efter rörelse. Men i huvudet finns minsann inte tillstymmelse till önskan att röra på några förbannade beneländen. Jag vill inte vara ensam i en enda sekund till men lämna mig för guds skull ifred!!! Jag tänker inte laga mat. Det finns falukorv i kylen, gör vad ni vill med den. Jag tänker inte duscha för då kanske jag mår bättre och vem fan orkar må bättre? Va? Va?

Det där var ca trettio sekunders självömkan. Det finns mer att hämta.