Det knastrar i nacken och känns hett bakom höger öga. Inte värre än att jag kan ta tabletter och kasta mig ut i livet.

Men jag är fast här. Fast i mig själv. Ångesten som väller upp när jag tänker på dagen som väntar orkar jag inte mota. Nej. Jag orkar inte. Men jag vill. Jag vill vara med i livet. Jag vill träffa folk. Använda min kompetens. Ge. Ta emot. Skämta, skratta, krama någon jag inte sett på länge. Skapa framtiden tillsammans med andra.

Men i dag är jag fast i mig själv. Malmö Live och ordförandekonferensen blir utan mig. Jag blir utan den. Fan.