Här var han tre månader, nu är han sjutton år. Det är så märkligt, det där med tid. En del av mig vill snusa in mig i de där mjuka öronen, de härliga kinderna, pussa de knubbiga armarna och få honom att skratta. En annan del av mig är stolt och glad över den kille han blivit, min alldeles egen förste tomtenisse.

Nu snarkar han i sin säng medan jag kokar gröt, Sten dukar, Olle stökar runt i huset och Ville spelar på plattan framför min älsklingsfilm alla kategorier – Bröderna Lejonhjärta. Snart är det grötfrukost och julafton får rulla långsamt framåt. Bara jag och mina finaste. ❤ ❤ ❤ ❤