Så. Nu har jag krumelurat min stela kropp så gott det går under tiden den trivsamma kvinnan på skärmen gjorde vackra, smidiga rörelser till utmärkt andning. Inspirerad av en vän som läste mitt förra inlägg följde jag snällt hennes länk och nu känner jag mig klumpigare än på länge. Men envis är jag så kanske blir det här den gång jag övervinner min yoga-skräck. Tack för tipset!

I övrigt mår jag skit. Olle vill åka till Biltema i eftermiddag. Jag grät när sms:et kom. Inte finns det väl kraft i mig till en biltur ut i verkligheten? Jag tycker så illa om att behöva säga nej när barnen vill göra något. Säga nej för att jag är sjuk och inte räcker till. Blä. Kanske blir det lättare med framförhållning. Jag vet ju att jag ska jobba i Svalöv i morgon och det känns möjligt. Det kan ju vara det plötsliga som sänker mig. Jag vet inte. Gråter gör jag hur som helst.