Simningen blev min räddning i dag. En timme med bara mina egna tankar. En timme i viktlöshet och kravlöshet.

Lyckades handla några få saker, äta lunch, ladda slökokaren och vakna från middagsluren.

Lirkade sedan iväg Kalle på långsam promenad med tillhörande samtal. Nu finns det hopp om att jag klarar kvällen.

En. Stund. I. Taget.