…men den här fredagen har varit en gåva. Ångesten har slumrat sött och jag har varit gladare än på länge. Ren glädje lyckas jag inte känna mer än korta stunder men i dag har jag anat den utanför skuggorna. Tyvärr är det ju så att med upprymdhet följer alltid en rädsla för hypomani men i dag har glädjen varit alldeles lagom ljummen för att jag ska kunna njuta av den. Och det, mina vänner, är fina grejjer.