Min hjälte men ännu mer sin egen.

Morgonen började med provtagning. Efter en kvarts sökande efter blodkärl och misslyckat grävande efter blod gav hon upp, sköterskan. Kalle blev likblek och pep ”mår illa”. Inte att undra på. Ner med honom i liggande ställning och stick och mosande i fingret i stället. Heja Kalle!

Efter det gick Kalle till Netto och köpte frukost. Jag gick till jobbet. Stolt som bara en tonårsmorsa kan vara. Innan Kalle fått tag i rätt vuxen och tagit sig till rätt plats var han troligen helt slut. Jag vill inte dra turerna här men det tog sin tid. Att han fixade resten av dagen är världsklass. Det gjorde honom till en sann hjälte i sitt eget liv.

Nu skulle tonårsmorsan pusta ut men se det gick inte. Olle gav sig just iväg på mopedfärd till Röstånga. Vem ska lugna Lina?