Jag vaknade aldrig ur den där drömmen så det var bara att packa ihop sig och köra för att hämta Ville. Simträning tio, hämtas lite före halv. När jag kom fram stod ingen Ville och väntade trots att jag i vanlig ordning inte var för tidig. Knack, knack på dörren. Många gånger. Tills en trött lillebror öppnade. Alla stora killar sov sött. Innan Ville hade fått ordning på sig själv och sina grejor och jag beundrat huset vi befann oss i var det för sent för simträning. Så vi for hem. Och jag sträckte på kroppen i yogainspirerade poser. Nu har jag ätit lunch, sovit middag och druckit kaffe framför svt play. Söndagslivet är gott.