Att det skulle komma en rekyl på gårdagen var ju knappast oväntat. Men inte desto mindre tufft. Jag har sovit en stund på förmiddagen men är fortfarande alldeles matt. Ögonen går i kors och jag riktigt känner hur hålögd och trött jag ser ut. Om fyrtio minuter ska jag sitta vid ett mötesbord och se alert och gärna smart ut. En utmaning för någon som bara sminkar sig två gånger om året… På med en fint lila sjal, ett par tunna halsband och träna på att le hela vägen i bilen. Går det så går det.

Men i stället för det där leendet så kommer tårarna. Fan.