Det drar i musklerna. Det ilar i leder och skelett. Anspänning-avspänning och klösande och klämmande dämpar obehaget så här sitter jag och rycker och kliar. Migränknaster i nacke och huvud hindrar mig från att röra på mig mer. Käkarna vill tugga men jag tvingar dem till stillhet. Oron i kroppen skapar ångest. Ångesten skapar oro i kroppen. Men värst i dag – jag lyckas inte hålla tag i mina tankar. De fladdrar och far. Irrar bort sig helt och vissnar utan att jag hinner få dem tillbaka. Hemskt. Gräsligt.