I helgen fanns livsglädje, styrka, gemenskap och varmaste kärlek. Kärleken finns kvar men det andra har gömt sig. Jag är så trött att jag inte ens orkar tänka tanken att röra mig mer än att gå mellan fåtöljen och köket. Kanske stannar jag till på soffan nästa gång. Tårarna tar korta pauser så att jag hinner snyta mig och hoppas att de är över innan de trillar igen. Och igen. Jag behöver förbereda mig  inför den tvådagars konferens jag ska på i morgon och onsdag. Jag måste lista ut vad jag ska ha för kläder och packa dem. Men jag orkar inte ens öppna Chrome där jag har mina jobbflikar. Jag kräks nästan när jag ser resväskan. Men jag har lyckats få ner några kycklingfiléer i slökokaren och jag har ringt både plogartjänsten, slamtömmarsnubben och SYV på gymnasiet. Jag har messat en kollega och jag har sett till att K jobbat en stund. Kroppen värker och själen är en skugga. Kul måndag, det här. Verkligen.