När ska jag få landa igen? Förra gången jag fick en paus från oro och ångest var tre veckor sedan när Sten och jag stängde in oss i en bubbla för ett dygn. I dag är jag ledig och har inget annat inbokat heller. Jag har inte ens behövt lämna huset än. Har sett fram emot den här dagen och tanken är att jag ska yoga i eftermiddag, äta gott och dricka gott kaffe. Och slippa oro och ångest.

Men icke.

Först rörs jag om av beskedet om värnplikt. Kalle kommer att bli informerad men mer än så blir det väl inte för hans del. Men ändå. Den oron kunde han få besparas.

När jag släppt de tankarna öppnade jag jobbmejlen (det är svårt att låta bli…) och se så lätt jag kunde falla. Ner, ner, runt, runt. Vill inte skriva vad det handlar om men det är kopplat till veckans eländiga jakt på en läkartid. Inte heller från det fick jag vila.

Klumpen i halsen är direkt kvävande. Jag har skrivit ett svar men vill ha mitt fackliga ombud i ryggen innan jag skickar det. Väntar på att han ska ringa tillbaka och inser att allt kommer att stå still tills mejlet är skickat och besvarat.

Fan, jävla skit!!!