- Jag har sex patienter i dag – det är inte okej! (till samordnaren som petat in mig i dagens bokningar)
- Jag heter XX förresten! (när vi suttit mitt emot varandra i tio minuter)
- Det finns ju massor av spännande lärarjobb just nu!
- Du kan ju jobba med nyanlända eller med elevvård! (har jag hamnat på Arbetsförmedlingen?)
- Fungerar litium? Verkligen?
- Jaha. Det finns en planering framåt. Så bra.
- Och du går på dina litiumkoller? Och det fungerar?
- Nu hänger jag inte med. Jobbar du inte halvtid?
- Har du familj? Lite stökig ålder på barnen. (långt utlägg om tonåringar)
- Men varför stavar hon med ä? Det ska väl vara e?
- Varför skriver hon så? Stresskänslig? Nej, det tycker jag inte att du är.
- Hur fungerar det med litium? Du vill inte ha mer Venlafaxin?
- Nu sjukskriver jag dig from 1 mars. Det får jag. (hur länge vet jag fortfarande inte, får vänta tills intyget ev når FK)
- Om jag är här så kommer jag på planeringsmötet. När var det? I april? Maj, jaha. Ska vi träffas i april, då?
Nu har jag simmat och jobbat hårt på att få en klar bild av förmiddagens läkarbesök. Det gick inte bättre än så här…
