När jag inte vill ta det lugnt men behöver så säger kroppen ifrån. I dag gör den det högt och tydligt. Tung förkylningskänsla satte stopp för simning och nu gastar musklerna i ryggen – VIILA! Möjligen tog jag i för hårt med yogan i går eftersom det kändes så skönt. Det straffar sig i kväll. Jaja. Jag tar ett steg tillbaka, sätter mig i fåtöljen efter middag och familjetid och tar det bara lugnt.

Mötet i eftermiddags gick väl bra. Inget som spretade åt något håll, bara vanligt grått. När jag kom in på ICA grep ångesten stryptag och jag ägnade en knapp timme åt att tunnelseende plocka på mig sådant jag kanske kan ha nytta av. Väl hemma slocknade jag på soffan. Det får man ju förstå – jag gick ju ur sängen vid elva…