Och tur är väl det.

Väckning 6.15, allt gick trögt men kom iväg i tid.
Löneavstämning, jag höll mig alert och fick sagt det som måste sägas.
En runda på ICA med kollegan, kom ihåg att hämta paket.
Hem och kasta av kläderna, på med hemmamjuka plagg. Saknar Olle.
Frysta kycklingfiléer kryddas och ner i slökokaren.
Kramas med Ville och sedan slockna på soffan.
Tyst minut med Kalle och Ville framför teven. Saknar Olle.
Lunch och Gift vid första ögonkastet. Glad över mitt äktenskap.
Jobbmejlande och slösurfande.
På med hemska träningskläderna, upp på motionscykeln.
Inget motstånd, byte mot crosstrainern.
Fruktansvärt långtråkigt. Trettio minuter kändes som fyra timmar.
Hantlar och lite yoga. Glömde sit-ups. Märkligt…
Konfliktlösning.
Dusch, sköna dusch. Lukta gott.
Struntar i konfliktlösning.
Kaffe. Saknar Olle. Pratar lite med hans moped genom köksfönstret.
Soffan. Jag måste till soffan. Får inte sova igen. Måste ligga ner. Hur kunde ljudboken ta slut utan att jag hörde? Jag sov väl inte?
Sås, paprika och champinjoner ner i slökokaren.
Tappar tålamodet. Skriker på barn.
Gör ett inlägg på fb-sidan Lärarförbundet Svalöv.
Ris.
Sten kom hem.  🙂
Mat. Tillsammans vi köksbordet. Stämning spänd.
Familjetid. Film. Saknar Olle.
Skyrim och en kopp rooibos.
Förbereder morgondagen. I cirka tre minuter.
Stirrar tomt framför mig. Ögonen svider.
Skriver fullständigt ointressant blogginlägg om en ganska vanlig måndag.
Tänker på Olle. Stolt mamma.