I dag fick jag göra det viktigaste i mitt uppdrag. Jag fick lyssna på, stötta och ge råd till en medlem som verkligen behövde någon som lyssnade och förstod. Och jag förstår. Jag vet hur det är att vara lärare. Jag vet hur det känns när energin inte räcker till att sätta sig upp i sängen trots att man ser frisk ut. Jag vet vilken press lärare jobbar under. Jag vet hur det känns att inte för sitt liv kunna stänga av tankarna på kvällen. Och viktigast av allt i det här sammanhanget – jag vet hur det känns att behöva en vänlig själ vid sin sida.

Nu sitter jag i mitt uterum och dricker kaffe. Försöker tillåta mig att känna glädjen över att ha funnits där för en medmänniska.