Näshåren borttrimmade, tånaglarna uppiffade, långkalsongerna bortrakade och håret färgat. Nu är jag redo för…vad? Jaja. Det känns lite bättre i alla fall. Ångesten jag vaknade med har tystats ner till ett envetet surr. Kroppen skriker ilsket efter altantvättande och kopparhattsklättrande men hellre en arg kropp än ett mörkertyngt sinne.

I morgon väntar heldag med styrelsen (jag är bara med halva dagen så klart) så jag hoppas få vakna med ett leende, inte en grimas.