I kväll har vi terminsavslutning med styrelsen och våra arbetsplats- och skyddsombud. Jag önskar så att jag kunde se fram emot det men i stället för att känna glädje och förväntan känner jag mest ångest och obehag. Jag som egentligen tillhör den sociala typen…

Jag sitter i min uterumssoffa och försöker mig på ett leende men det blir bara en stel grimas. Hoppas att jag lyckas bättre om en timme. För att öka chansen att jag kommer iväg har jag lovar att köra två av ombuden så nu är det bara att gilla läget. På med något snäppet finare än hemmamys, noll smink, kanske, kanske mindre fula skor och så leta reda på det där jävla leendet som SKA på plats.