Att det inte skulle bli mycket med den här dagen visste jag ju men att den skulle gå förlorad i migrän hade jag inte tänkt mig.

Men Kalle och Ville fixade sig pannkakor till kvällsmat och Olle for på pizza och bio med en vän. Det är så härligt att se hur mopeden gett honom den frihet han längtat efter.

Jag mår tillräckligt bra för att spela lite Skyrim och småprata med Mannen. Vi har knappt sett varandra den här veckan.

Morgondagen bär planer och hopp. Så snälla migrän – bara dö.