Jag var en nanometer ifrån att trycka på nuskiterjagidethärochsjukskrivermigenvecka-knappen. Men efter en lång kram från en tröstande son drog jag ett djupt, skälvande andetag, snöt mig och torkade tårarna. Reste mig än en gång.

Efter fyra timmar med mina goa kollegor kunde jag köra hem i ett skönt trött lugn. Här hemma väntade kärlek och skör frid. Andas långsammare. I morgon en ny dag.