Inför min fyrtioårsfest för några år sedan gjorde jag en spellista med så mycket musik jag bara orkade leta fram. Musik från mitt liv. Du vet – The Soundtrack of my Life. Jag valde inte bara de låtar jag än i dag tycker om och spelar lite då och då utan jag tog även med en och annan skämslåt och sådant som inte hållit måttet genom åren. Jag är så glad att jag gjorde den där listan. Musiken har ju en fantastisk förmåga att väcka minnen och känslor. I kväll har den rullat i högtalaren och det är en sann glädje att sjunga med eller bara luta mig tillbaka och njuta. Just nu är det Kim Wilde som lockar fram sköna bilder. Tidigare var det Alphaville och nu bjuder jag på ett tidigare inlägg som jag skrev till Forever Young för tre år sedan:
På väggen hängde bland annat en poster på Alphaville. Håret doftade svagt av ammoniak från permanenten jag gjort kvällen innan. Det här skulle bli det tredje discot jag gick på. Tidigare hade det varit oskyldiga klassfester och födelsedagskalas. Men nu var vi stora. Gick i femman. Gick på disco som fotbollsföreningen ordnade ett par, tre gånger per termin. Fixade det nypermanentade håret med hårmousse och spray, puffade till kavajaxlarna och sprejade Date på handlederna. Just det här året hade jag ingen bästis, men det bekom mig inte. Jag promenerade ensam en halvtimme för att komma till discot. Pappa hade lovat att hämta mig där, men dit fick jag gå själv.
Förra discot hade jag upptäckt tjusningen med tryckare, och inför den här kvällen hade jag varit noga med att kolla in vilka killar som var långa nog att dansa med utan att det blev för pinsamt. Ett jobbigt minne av en tryckare med en kille som nådde mig till de nyspruckna brösten fick mig att vara mer nogräknad. Jag hade aldrig hört till de snygga tjejerna, men något gjorde att jag var hyfsat populär bland killarna ändå. I dag kan jag tänka att det har med utstrålning att göra, då famlade jag i mörker.
…
De första timmarna handlade som vanligt mest om att handla godis, läsk och chokladbollar i kiosken, strutta omkring till Tarzan Boy och annat dansvänligt. Sondera terrängen. Vilka var där? Vilka dansade? Vilka var upptagna? Hånglade? Satt utanför och försökte se tuffa och nonchalanta ut? Och så jag. Som inte riktigt fattade koderna, inte riktigt brydde mig om dem. Jag som noga valde ut en av de långa, mörkhåriga killarna med bruna ögon. Som gick fram och bjöd upp trots att han satt på trappräcket utanför ingången.
Forever Young
Tafatt, hand i hand. Mot mitten av det lilla dansgolvet. Ensamma bland redan etablerade par. Ögonkontakt. Drunkna. Smälta. Pulsen. Rodnaden. En arm runt min midja. En till. Mina armar på hans axlar. Ögonen. Blicken. En nästan stillastående stund förlorade i varandra, i musiken.
Till killen som skötte musiken: ”Snälla, spela den en gång till”.
Forever Young
Hans läppar mot mina. Den prövande tungspetsen. Yrseln. Pulsen. Rodnaden. Lyckan. Förälskelsen.
En kväll fylld med känslor. Ett viktigt steg mot vuxenlivet. Ett viktigt steg mot att bli Lina. Tack.
Solpuss - bortom molnen 