Alldeles för många intryck. För mycket människor, stolar som skrapar mot golv, bestick som skramlar mot tallrikar, sorl, glada skratt, klirrande glas. Färger, alla färger. Hårsprej och parfymer, glittrande smycken, klackar mot trä.

Var är min man? Var är min väska? Har barnen ringt? Hur många gånger ska jag böja mig ner för att ta upp servetten? Konversera, konversera, konversera. Har jag sagt för mycket nu igen?

Åh, tack! Jag är bara trött av alla intryck. Försvann iväg. Zoomade ut. Nu är jag tillbaka. Ler igen.

Men också en dag, kväll och natt fylld av kärlek, vänskap, värme. Att vara tillsammans, samlade för att hylla kärleken och hoppet om ett liv i tvåsamhet. Det var ett fantastiskt bröllop. Ett av de vackraste brudpar jag sett. En vigselakt där kärleken strålade rakt genom nervositet och spänning. En middag där alla på riktigt verkade ha trevligt. Känslofyllda, roliga och framför allt innerliga tal. Välorganiserat och planerat in i minsta detalj med fullt fokus på trivsel, allt inneslutet i en mjuk omtanke.

Min Sten var vacker och stark. Han dansade vildare och med mer innerlighet än de flesta. Med slipsen runt pannan och kärlek i blicken. När vi körde hem i natten var det med en mycket god känsla i kropp och själ.

Vårt varmaste tack, Maria och Kim, för en upplevelse vi alla kommer att minnas med värme. Länge.